En strimma av hopp
Boken kommer ut i mitten av mars 2026. Du kan beställa den från mig eller besök Sjöbergs förlag.
Tre röster. Ett liv. Ett hopp.
I En strimma av hopp skildras ett liv genom tre kvinnliga gestalter – Karin, Fenix och Josefin. Det är en självbiografisk roman om utanförskap, förlust av gränser och kampen för att överleva, men också om vardag, moderskap och den långsamma, sköra vägen mot läkning.
Karin är barnet som tidigt blir utsatt för mobbning. När hon äntligen blir sedd av en äldre kille tror hon att hon har funnit sin räddning. Men det som först liknar trygghet visar sig snart vara ett fängelse, där makt förkläs till beskydd och gränser suddas ut.
Fenix lever i en ständig kamp med missbruk och psykisk ohälsa. Hon vill inget hellre än att komma ur nätet av självdestruktivitet, men trasslar gång på gång in sig i farliga situationer, oförmögen att se vägen ut.
Josefin lever ett till synes stabilt familjeliv som fembarnsmamma. Dagarna fylls av aldrig sinande vardagsbestyr och kärleken till barnen som håller allt samman. Men under ytan skaver tvivel, skam och rädslan för att det förflutna ska hinna ikapp.
Hoppet som titeln talar om bottnar i två saker: förtröstan på att Gud är med genom allt, och hoppet om att ett liv i ljus och trygghet är möjligt även för den som har levt i mörker. En strimma av hopp är en berättelse om att överleva, läka och våga tro på att ett vanligt, gott liv kan växa fram ur det som en gång var trasigt.
Sagt om boken
Detta är en modig bok. En självupplevd livsberättelse om mobbning och om vuxenvärldens svek, om droger, psykvård, självmordstankar och om våld i nära relationer. Men också om betydelsen av föräldrars, vänners och andra medmänniskors outtröttliga omsorg och om hur en gudstro kan bära över bråddjup. Men det är ingen förenklad feelgoodstory. Nej, människorna är levande och sammansatta och Gud är obegripligt stum – om än närvarande – genom långa, smärtsamma år. Kort sagt är detta en sorts modern bibelberättelse. För det är ju så Bibeln kommer till oss, som osminkade berättelser om levande, kämpande, riktiga människor.
Insprängda bibelcitat får ny relevans i ljuset av ibland olidliga interiörer från en ung människas liv. Här får klagotexterna mening, de framstår som livlinor i en fasansfull verklighet. Och de kommenteras bara av berättelsen själv. Resultatet är ”en teologi från rännstenen” som drabbar långt mera än välsmort tal från en upphöjd pulpet.
Detta är en bok för lärare, poliser, socialarbetare, vårdpersonal, ungdomsledare, föräldrar, journalister och alla andra som har med ung-domar, ja människor, att göra. En berättelse från ett mobbningsoffer är just vad en tid som likställer förvirrade unga strulputtar med förhärdade brottslingar behöver. Ty Josefin Sennbrink skriver inte bara sin egen historia utan också tusentals marginaliserade medmänniskors som inte själva har kraften eller förmågan att formulera sig. Hon har hittat sin egen röst i det sökande efter identitet som pågår genom hela boken. Den rösten ger läsaren verktyg att upptäcka trasiga medmänniskor i sin egen omgivning och insikter om hur de bör bemötas.
Att ärligt blotta sin trasighet är en dans på slak lina mellan självömkan och koketteri, en dans som kräver mognad och distans. Josefin har gett sig själv den tiden och det utrymmet innan hon fattat pennan. Hos läsaren skapar hennes berättelse igenkänning och medkänsla, men den inger också mening och hopp.
– Håkan Arenius, recensent och skribent
En strimma av hopp är en läkande och själavårdande livsberättelse som drabbar mig så starkt att jag emellan-åt måste stanna upp för att läsa om, hämta andan … Det är ärligt och brutalt, naket och sårbart. Det är en bok som är mer än en berättelse. Författaren delar med sig av insikt och klokskap som varsamt vaskats fram ur livserfarenhetens grumliga djup och kommer till mig som guldkorn av hopp och ljus.
De små bibelcitaten som inleder varje avsnitt är omsorgsfullt utvalda med precision. De blir en hand att hålla i under den stundtals omtumlande läsningen. Författaren vägleder läsaren genom berättelsen på ett skickligt och omsorgsfullt sätt – och man känner sig aldrig riktigt ensam, även när berättelsen tar mig med genom dödsskuggans dal. Det är inte färdigt och tillrättalagt. Det är vackert och det är skört. Precis som livet. Det finns en strimma av ljus. Man kan bara behöva hjälp att se den ibland. Den här boken hjälper till med det.
– Roger Samuelsson, pastor, leg psykoterapeut S:t Lukas
Denna modiga livsberättelse visar hur svår mobbning kan mala ner självkänslan hos ett levnadsglatt barn, trots ett kärleksfullt hem. Den visar också hur utanförskap, skam och ångest kan leda till destruktiva relationer och självskada. Boken är en utmaning till oss alla att aldrig blunda då vi misstänker mobbning eller våld.
Men det är också en berättelse om hur det mitt i ett bråddjupt mörker kan leva en dröm om en helt annan fram-tid, som att bli mamma och leva i ett kärleksfullt och omsorgsfullt äktenskap.
En strimma av hopp visar vikten av att hitta sig själv, sätta ord på sina känslor och att äga sin berättelse. Den visar också hur Gud söker upp, går med och älskar.
– Irma Janzon, f d pastor och fängelsesjälavårdare